lördag 8 augusti 2015

More Happy Than Not - Adam Silvera

If only for the outsize cultural imprint left by “The Hunger Games,” it is reasonable to argue that young adult fiction has done a far more aggressive job grappling with social inequality than much of what is rendered today in the name of literary fiction, a world where poor and ­working-class characters are so often visible merely at the periphery, if they are visible at all.

Så skriver Ginia Bellafante i sin recension av More Happy Than Not av Adam Silvera i The New York Times och det är bland annat därför jag är en sådan vurmare för ungdomsböcker. Det var den här recensionen som fick mig att direkt reservera boken på biblioteket och nu när jag har läst ut den så vet jag att detta är en bok som jag kommer att köpa för att jag vill äga den och stödja författaren.

More Happy Than Not beskrivs som en blandning av "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" och Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz (som jag recenserade här), vilket jag tycker känns som en riktig beskrivning. Nu har jag – hör och häpna – inte sett "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" (halshugg mig inte! Jag är ingen filmmänniska), men jag har hört att den handlar om möjligheten att ta bort/ändra minnen och det handlar även More Happy Than Not om.

17-årige Aaron Soto bor i Bronx i New York City i en värld som är lik vår egen sånär som det faktumet att förändring/radering av minnen nu är gångbart genom Leteoinstitutet. Aaron bor tillsammans med sin bror och mamma i en liten lägenhet och mamman måste arbeta på två olika jobb för att kunna ha råd med hyran och även Aaron arbetar och bidrar till att försörja hemmet. Aarons pappa begick självmord året innan och i tumultet som uppstod efter självmordet försökte även Aaron att begå självmord. När vi möter Aaron verkar han dock må bättre; han har sina vänner som också bor på lägenhetskomplexet och han har sin flickvän, konstnären Genevieve. Det är när han träffar Thomas, från lägenhetskomplexet invid, som hans liv ännu en gång börjar bli förvirrande. Varför tycker han att det är roligare att umgås med Thomas än med sin flickvän? Skulle Leteoinstitutet kunna hjälpa honom att sluta tycka om killar?

Jag håller med att More Happy Than Not påminner om Livets outgrundliga mysterier på så sätt att det beskriver den växande vänskapen mellan två pojkar på ett fint, ärligt och genuint sätt. Men där Livets outgrundliga mysterier faller (till exempel kan dialogerna mellan Ari och Dante ibland kännas för tillrättalagda och att det är en väldigt lång transportsträcka innan något händer) tycker jag att More Happy Than Not håller upp. Jag blir aldrig uttråkad när jag läser om Aaron och hans kompisar/bröder i komplexet eller om hans begynnande vänskap med Thomas.

Silveras språk är enkelt men ändå vackert till och från. Det blir aldrig banalt, men det blir aldrig heller för mycket "vuxen man som försöker skriva som ungdomarna". Det känns genuint fast jag aldrig själv har varit över 90:e gatan på Manhattan och inte vet hur Bronx ser ut. Det är mycket våld, droger och fattigdom, men ändå känner jag mig aldrig rädd eller som att det dessa pojkar upplever är långt ifrån min vita medelklassbakgrund. Silvera kommer liksom åt det som är gemensamt för alla ungdomar oavsett om man växer upp i Bronx eller Sörmland.

Enligt mina eftersökningar verkar det inte som att något svenskt förlag nappat på More Happy Than Not, men jag hoppas det blir ändring på det snarast.

More Happy Than Not
Adam Silvera
Soho Press
2015
304 s.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar