lördag 29 augusti 2015

Höstens böcker - den svenska versionen

I förra inlägget skrev jag om vilka engelskspråkiga boksläpp jag ser mest fram emot i höst och nu är det dags för de svenska böckerna. Efter en noga läsning av Höstens böcker från Svensk Bokhandel ser jag fram emot följande böcker:

Augusti
Ut ur världen av Karl Ove Knausgård (Norstedts)
Jag börjar bli mer och mer sugen på att läsa Knausgård och tänker att en roman kanske kan vara trevlig att börja med. Dock är jag osäker på om jag vill läsa denna eftersom jag tycker det är obehagligt att läsa om män som förälskar sig i barn (därför har jag inte kunnat läsa Lolita).
 
En svensk kändis av Alma Kirlic
Jag såg henne i morgonsoffan i Svt och tyckte att boken verkade intressant och tycker om att den verkar blanda nutidshistoria med ungdomsromanens form.

Samtidsdramatik 1 och 2 av Henrik Ibsen (Natur & Kultur)
Jag älskar att läsa dramatik (såklart också att se föreställningar) och Ibsen, näst Shakespeare, är min favoritförfattare.

Astragal av Albertine Sarrazin (Natur & Kultur)
Jag erkänner: det är endast på grund av Patti Smiths seal of approval som jag vill läsa denna.

När hundarna kommer av Jessica Schiefauer (Bonnier Carlsen)
Min bästa boktipsare, som kan min boksmak innan och utan, tipsade mig om Pojkarna när den kom ut. Jag har fortfarande inte läst den, men jag litar tillräckligt på hennes omdöme för att ändå vilja läsa denna. Plus att jag börjat se den dyka upp i Instagramflödet nu och har inte sett ett enda negativt ord.

September
Den sista tillflykten av Imre Kertész (Weyler)
Jag har inte läst något av Kertész, men eftersom jag har en besatthet av att läsa dagböcker vill jag gärna läsa denna.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri (Albert Bonniers förlag)
JONAS, ÅH JONAS! Äntligen är du tillbaka i romanform igen! Johanna och jag har lyckats få biljetter till hans författarsamtal på Aspuddens bokhandel den 1 september och jag har redan förvarnat om att jag behöver spännas fast, annars vet man inte vad som händer (men jag hoppas att boken kommer finnas till försäljning där så att man kan få den signerad).

Jag är en tjuv av Jonas Karlsson (Wahlström & Widstrand)
Nu har jag inte läst God jul (skämmes) så detta blir antagligen min första bekantskap med Karlssons längre texter och jag ser mycket fram emot det.

Förlorad morgon av Gabriela Adamesteanu (2244)
Detta verkar vara en flanörroman och sådana gillar jag. Plus att jag vill läsa mer böcker från andra delar av världen än de svensk- och engelsktalande.

Vården i livets slutskede av Sara Granér (Galago)
Äntligen är hon tillbaka med ett nytt album!

Jag vill att mina barn ska tillhöra Sara Hallström (Norstedts)
Jag vill läsa mer nyskriven, svensk poesi och denna tror jag kommer att tilltala mig.

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist (Natur & Kultur)
Alltså: titeln. Så himla vacker. Jag tror att jag kommer gråta mina ögon ur mig när jag läser den här, men jag tror också att det kan vara värt det.

Oktober
Levanten av Mircea Cartarescu (Albert Bonniers förlag)
Jag har heller inte läst något av Cartarescu innan även om hans Orbitór-trilogi har stått på min läslista länge, men denna verkar också intressant.

November
Kris av Karin Boye (Lindelöws)
Jag älskar Karin Boye och denna har jag inte läst.

Vilken bok (eller vilka böcker) ser ni mest fram emot?

onsdag 26 augusti 2015

Höstens böcker - den engelska versionen

Nu när jag är inne på min andra vecka på mitt nya jobb är det dags att blicka framåt och se vad hösten erbjuder för böcker. I detta inlägg kommer jag att presentera vilka böcker på engelska jag ser mest fram emot och de svenskspråkiga böckerna kommer i ett annat inlägg.

Augusti
Another Day av David Levithan (Knopf)
Det här är uppföljaren till Jag, en som jag tycker är en av Levithans bästa böcker, men istället för att följa A får vi här se A:s resa från Rhiannons perspektiv.

The Shepherd's Crown av Terry Pratchett (Doubleday)
Sir Terrys sista bok. Så obeskrivligt sorgligt. Nu har jag visserligen majoriteten av Discworldböckerna kvar, men jag tycker ändå det är synd att veta att det inte kommer att bli fler böcker. Detta är en av böckerna inom serien som riktar sig till ungdomar och handlar om den unga häxan Tiffany Aching. Dessvärre har jag inte läst någon Discworldbok där hon dyker upp ännu, men jag har hört mycket bra om henne.

The Story of Kullervo av J.R.R. Tolkien (HarperCollins)
Ny Tolkien! Enough said.

September
After You av Jojo Moyes (Michael Joseph)
Jag gillade Livet efter dig när det begav sig (eller ja, när det begav sig i England för den hade ännu inte blivit översatt till svenska då) och ser med blandade känslor fram emot att läsa om Lou igen. På ett sätt gillar jag slutet av Livet efter dig och tycker inte att det behövs mer, men jag kan samtidigt inte låta bli att undra hur Lou har klarat sig.

Oktober
Career of Evil av Robert Galbraith (Sphere)
Den tredje Cormoran Strike-boken påminner mig om att jag har den andra i serien oläst, men jag gillade den första boken tillräckligt mycket för att vara intresserad av serien som helhet.

Carry On av Rainbow Rowell (St Martin's Griffin)
Fangirl byggde delvis på en Harry Potter-inspirerad värld. I denna bok får vi nu följa Simon Snow och hans äventyr. Jag ser fram emot denna med skräckblandad förtjusning då jag inte gillade alla Simon Snow-delar i Fangirl till att börja med.

M Train av Patti Smith (Knopf)
HON ÄR TILLBAKA! Det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag ser fram emot att återigen få läsa Smith.

The Gap of Time av Jeanette Winterson (Hogarth)
2016 börjar Hogarth att släppa moderna romanversioner av Shakespeares pjäser för att fira 400-årsjubileet av hans död. Det verkar dock som att Jeanette Wintersons The Gap of Time, som är baserad på The Winter's Tale, släpps redan i oktober. Tillsammans med Patti Smiths bok är detta mitt mest efterlängtade släpp på hela året. Överhuvudtaget är Hogarth Shakespeare en dröm som blir sann, jag menar, titta bara vilka författare de knytit an till projektet hittills (förutom Winterson): Anne Tyler, Margaret Atwood, Howard Jacobson, Jo Nesbø, Tracy Chevalier och Gillian Flynn (!). Herregud. Jag. Dör.

Vilka engelska boksläpp ser ni mest fram emot?

söndag 23 augusti 2015

The Buried Giant - Kazuo Ishiguro

Det var kanske inte det bästa att få en lässvacka under läsandet av denna roman, men efter tre veckor är den äntligen utläst och jag har blandade känslor om den. Av recensioner att döma verkar det som att jag inte är ensam om det.

I The Buried Giant tar sig Ishiguro an ännu en genre: fantasy. I 500-talets England (såklart inte känt som England eftersom romarna precis hade lämnat och landet) får vi följa det äldre paret Axl och Beatrice när de bestämmer sig för att lämna sin lilla by för att besöka sin sons by. Problemet är att det finns en dimma över landet som gör att folk lätt tappar minnet. I ena sekunden kan byborna leta efter ett litet barn som försvunnit, medan de i nästa helt glömt bort att hon ens existerade. Axl och Beatrice har dock ett vagt minne av att de har en son och vet på ett ungefär var han bor, så de beger sig ut för att söka efter honom. Deras sökande efter honom blir såklart lika mycket till ett sökande av vilka de är. Vem är man egentligen utan sina minnen? Går det att leva tillsammans med någon trots att man inte ens minns det man har gått igenom?

När jag började läsa den här boken visste jag att den fått blandade recensioner. Ishiguro är ju trots allt en stor Litterär Författare med vacker prosa som i och med denna roman använt fantasyteman i sin roman, vilket inte duger för vurmare av den litterära fiktionen medan fantasyläsare inte tycker att det är fantasy nog. Jag håller med båda lägren; det är inte tillräckligt för mig för att vara varken en riktigt bra roman eller en bra fantasybok. Jag hade gärna sett att Ishiguro hade lyckats med sina hybridgenreanspråk, men det är något som faller kort.

Det säger sig självt att när man har karaktärer som förlorat minnet är det väldigt svårt att få till något slags djup, för vilka är vi egentligen utan våra minnen? Jag gillar tanken på att trots detta har Ishiguro velat skriva en roman om just minnet, eller snarare avsaknaden av det, och vilka vi är utan våra minnen. Jag känner med Axl och Beatrice när de får små minnesbilder som de tillsammans försöker pussla ihop och tycker att de stundtals blir komplexa karaktärer, men det räcker inte att det gnistrar till ibland.

Något annat som tilltalade mig med premisserna för romanen är själva tiden och platsen. Jag älskar engelsk språkhistoria och gillar hur Ishiguro blandar det med element från sagan och fantasyn. Det känns så verkligt att Storbritannien, innan det blev Storbritannien, skulle ha haft drakar och magiska väsen. Ungefär på det sättet som det ibland känns så himla verkligt att The Lord of the Rings skulle kunna vara en förhistoria. Dessvärre räcker inte miljön för att hålla uppe den tämligen händelsefattiga romanen. Missförstå mig rätt, jag älskar romaner utan handlingar, men då kräver det ett karaktärsdjup som denna roman inte kan uppnå eftersom huvudkaraktärerna själva inte vet vilka de är.

Det gjorde ont i mig när jag insåg att jag ville ge den här boken två stjärnor på Goodreads, så jag gav den faktiskt tre. Även om jag tycker att själva idén av The Buried Giant är bättre än iscensättandet av den, så är jag helt frälst av Ishiguros språk.

The Buried Giant ges ut med titeln Begravd jätteWahlström & Widstrand i januari 2016.

The Buried Giant
Kazuo Ishiguro
Faber & Faber
2015
352 s.

söndag 16 augusti 2015

Världens längsta bokbord

Under de tre åren som jag har bott i Stockholm har jag arbetat varje söndag som Världens längsta bokbord infaller, så döm min glädje när jag insåg att jag inte är schemalagd en enda helg något mer och således kunde gå på bokbordet i år. Jag som bara hört och sett bilder från evenemanget hade byggt upp orimligt stora förväntningar och för min del infriades de.

Vid min sida hade jag rutinerade Johanna (dagen till ära ny Kulturkolloskribent) som gått på bokbordet i flera år och det tog cirka fyra timmar för oss att ta oss igenom alla borden. Fyra timmar! Jag tror aldrig jag har botaniserat bland böcker så mycket i mitt liv faktiskt.

Min plånbok gråter dessvärre efter dagen, men då är det tur att det är ett helt år till nästa bokbord. Nästa år kanske jag och Johanna står där och kränger böcker, vem vet?



Ovanför ser ni dagens resultat från bokbordet (och då lämnade jag ändå flera intressanta titlar, flera av Jonas Karlsson och en Tove Jansson till exempel):
  • Dikter – Tomas Tranströmer
  • Sonetter – William Shakespeare
  • Min flod flyter mot dig: Sextio dikter av Emily Dickinson i översättning av Anne-Marie Vide – Emily Dickinson
  • Sorgegondolen – Tomas Tranströmer
  • Aniara – Harry Martinson
  • Stockholmsserien av Per Anders Fogelström i en kassett: Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen.
Som ni ser var jag ute efter klassiker och lyrik och är mycket nöjd med dessa, speciellt Fogelströmserien som jag länge tänkt att samla på, men det finns så många olika utgåvor, så det blev enklast att köpa alla i samma utgåva på en gång.

Var ni på bokbordet i Stockholm idag? Hittade ni något/några fynd?

lördag 8 augusti 2015

More Happy Than Not - Adam Silvera

If only for the outsize cultural imprint left by “The Hunger Games,” it is reasonable to argue that young adult fiction has done a far more aggressive job grappling with social inequality than much of what is rendered today in the name of literary fiction, a world where poor and ­working-class characters are so often visible merely at the periphery, if they are visible at all.

Så skriver Ginia Bellafante i sin recension av More Happy Than Not av Adam Silvera i The New York Times och det är bland annat därför jag är en sådan vurmare för ungdomsböcker. Det var den här recensionen som fick mig att direkt reservera boken på biblioteket och nu när jag har läst ut den så vet jag att detta är en bok som jag kommer att köpa för att jag vill äga den och stödja författaren.

More Happy Than Not beskrivs som en blandning av "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" och Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz (som jag recenserade här), vilket jag tycker känns som en riktig beskrivning. Nu har jag – hör och häpna – inte sett "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" (halshugg mig inte! Jag är ingen filmmänniska), men jag har hört att den handlar om möjligheten att ta bort/ändra minnen och det handlar även More Happy Than Not om.

17-årige Aaron Soto bor i Bronx i New York City i en värld som är lik vår egen sånär som det faktumet att förändring/radering av minnen nu är gångbart genom Leteoinstitutet. Aaron bor tillsammans med sin bror och mamma i en liten lägenhet och mamman måste arbeta på två olika jobb för att kunna ha råd med hyran och även Aaron arbetar och bidrar till att försörja hemmet. Aarons pappa begick självmord året innan och i tumultet som uppstod efter självmordet försökte även Aaron att begå självmord. När vi möter Aaron verkar han dock må bättre; han har sina vänner som också bor på lägenhetskomplexet och han har sin flickvän, konstnären Genevieve. Det är när han träffar Thomas, från lägenhetskomplexet invid, som hans liv ännu en gång börjar bli förvirrande. Varför tycker han att det är roligare att umgås med Thomas än med sin flickvän? Skulle Leteoinstitutet kunna hjälpa honom att sluta tycka om killar?

Jag håller med att More Happy Than Not påminner om Livets outgrundliga mysterier på så sätt att det beskriver den växande vänskapen mellan två pojkar på ett fint, ärligt och genuint sätt. Men där Livets outgrundliga mysterier faller (till exempel kan dialogerna mellan Ari och Dante ibland kännas för tillrättalagda och att det är en väldigt lång transportsträcka innan något händer) tycker jag att More Happy Than Not håller upp. Jag blir aldrig uttråkad när jag läser om Aaron och hans kompisar/bröder i komplexet eller om hans begynnande vänskap med Thomas.

Silveras språk är enkelt men ändå vackert till och från. Det blir aldrig banalt, men det blir aldrig heller för mycket "vuxen man som försöker skriva som ungdomarna". Det känns genuint fast jag aldrig själv har varit över 90:e gatan på Manhattan och inte vet hur Bronx ser ut. Det är mycket våld, droger och fattigdom, men ändå känner jag mig aldrig rädd eller som att det dessa pojkar upplever är långt ifrån min vita medelklassbakgrund. Silvera kommer liksom åt det som är gemensamt för alla ungdomar oavsett om man växer upp i Bronx eller Sörmland.

Enligt mina eftersökningar verkar det inte som att något svenskt förlag nappat på More Happy Than Not, men jag hoppas det blir ändring på det snarast.

More Happy Than Not
Adam Silvera
Soho Press
2015
304 s.

onsdag 5 augusti 2015

Juli 2015


Läst Köpt/fått
I'll Give You the Sun – Jandy Nelson Augustenbad en sommar – Anneli Jordahl
All My Puny Sorrows – Miriam Toews Reading Lolita in Tehran - Azar Nafisi
Paper Towns – John Green The Little Friend - Donna Tartt
The Cuckoo's Calling - Robert Galbraith Mister Pip - Lloyd Jones
Reading Lolita in Tehran - Azar Nafisi Amok - Stefan Zweig
The Children Act - Ian McEwan
Raising Steam - Terry Pratchett
Araben - Pooneh Rohi
Skrifter 1 - Platon
Världen av i går - Stefan Zweig

Inspirerad av Nick Hornbys före detta kolumn "Stuff I've Been Reading", som publicerades månadsvis i Believer Magazine och som har samlats ihop i diverse samlingsvolymer, har jag nu bestämt mig för att lista böcker jag läst och böcker jag köpt eller fått, så jag slipper orda om exakt allt jag köpt (även om någon nu skulle finna det intressant så blev det lite långtråkigt och – helt ärligt – ångestframkallande för mig). Som ni kan se, och som jag genom dessa månadssummeringar blivit smärtsamt medveten om, köper jag långt fler böcker än vad jag läser per månad. Nog för att jag vetat om det, men att se det svart på vitt såhär får jag Lyxfällanvibbar av. Många av dessa inköp var dock loppisfynd (alla utom Araben och Skrifter 1) eller reafynd, därav den något långa listan. Dessutom arbetade jag sista dagen i bokhandel denna månad och blev "tvungen" att köpa några sista böcker för min personalrabatt. Tilläggas kan också, för att stilla mitt sinne, är att jag donerat åtminstone 10+ böcker till loppis denna månad.

Denna månad läste jag fem böcker, vilket jag är nöjd med. Min lästakt blir nog tyvärr aldrig snabbare än så om jag inte skulle ägna mig åt fluffiga, lättlästa böcker eller noveller hela tiden. Dock ska tilläggas att I'll Give You the Sun lästes mestadels i juni, men jag läste klart den i juli. Den och Station Eleven är nog årets bästa böcker för mig hittills. Ytterligare en bok som står ut denna månad är Reading Lolita in Tehran som jag verkligen rekommenderar. Jag kan möjligtvis under julis sista dag desperat ha sagt till min sambo "jag måste läsa ut den här idag så min månadsstatistik ser bra ut!". Bokbloggarproblem deluxe.

Hur såg er juli ut?

lördag 1 augusti 2015

Reading Lolita in Tehran - Azar Nafisi

Den här sommaren verkar jag läsa utanför min bekvämlighetszon. Eller, det är inte direkt obekvämt; det är bara det att jag inte är en van läsare (obekvämt hade det varit om det handlade om skräck till exempel) av genrerna jag har läst nu. Senast läste jag deckare och nu har jag satt mina tänder i en memoar. Memoarer har jag dock läst tidigare, men inte så mycket som jag velat.

Azar Nafisis Reading Lolita in Tehran blev en New York Times-bästsäljare när den kom ut för över ett decennium sedan och jag vill minnas att den var ganska omtalad även här i Sverige (eller?), men det är inte förrän denna sommar som jag velat läsa den, för hur kan jag motstå en undertitel som lyder "a memoir in books"? Genom fyra delar som alla fokuserar på varsin författare eller varsitt verk – Lolita, Gatsby, James samt Austen – berättar Nafisi om sin karriär som universitetslärare i engelsk litteratur i Teheran under den islamistiska revolutionen och Iran-Irakkriget. När Nafisi uttrycker en önskan att skriva en bok om författarna hon undervisar om säger hennes vän till henne:

He said, You will not be able to write about Austen without writing about us, about this place where you discovered Austen. You will not be able to put us out of your head. Try, you'll see. The Austen you know is so irretrievably linked to this place, this land and these trees.

Det är precis det som händer i Reading Lolita in Tehran. Nafisi kopplar dessa verk och författare till det som händer i hennes klassrum, världen runt omkring samt vad hennes elever tycker om verken och det är det som gör att boken lyfter för mig. Jag kan inte tänka tillbaka på en enda läsupplevelse utan att koppla den till en tid, en plats, tankar jag haft under läsningen och/eller andra verk som jag kopplar till boken, vilket för mig är läsningens grund: i läsningen hittar jag mig själv. Det är när hon beskriver hur hon och hennes elever läser böckerna som memoaren lyfter.

Azar Nafisi har en doktorsgrad i engelsk litteratur och därför kommer det vissa kapitel från och till där hon blir väldigt akademisk i sina analyser av litteraturen och jag tycker tyvärr att dessa partier blir tråkiga. Missuppfatta mig rätt, jag älskar att läsa litteraturvetenskapliga texter, men i detta sammanhang tycker jag att det är Nafisis personliga liv och upplevelser som är intressanta snarare än hennes professionella analyser och det är det som gör att boken inte blir en fullträff för min del.

Jag läste Persepolis av Marjane Satrapi i gymnasiet för snart tio år sedan och minns tyvärr inte så mycket av den, även om jag minns att jag tyckte den var väldigt bra (måste gräva fram den i mammas källare - dags för omläsning) så mina kunskaper om situationen i Iran har varit pinsamt bristfällig. I och med Reading Lolita in Tehran har jag fått bättre koll på vad som faktiskt hände i Iran och till skillnad från torra och opersonliga skrivningar i historieläroböcker (historia var aldrig mitt starka ämne i skolan) engagerade jag mig verkligen och kände att den islamistiska revolutionen och kriget blev mer konkret och känslofullt för mig till skillnad från något abstrakt som behandlas i ett nyhetsinslag på tv.

I början av inlägget skrev jag att jag inte läser memoarer så ofta, men det är när jag läser Reading Lolita in Tehran (eller Just Kids av Patti Smith som är en av mina absoluta favoritböcker) som jag undrar varför jag inte läser mer memoarer. Vilket bättre sätt finns det att engagera sig i personliga öden och samtidigt förbättra sin allmänbildning? Har ni några bra memoarer att rekommendera så att jag kan fortsätta på denna inslagna bana?

På svenska heter boken Att läsa Lolita i Teheran och gavs ut på Albert Bonniers förlag 2005. Boken finns dessvärre inte i tryck längre, men finns att tillgå second hand eller på biblioteket.

Reading Lolita in Tehran
Azar Nafisi
Random House
2003
347 s.