Tusen gånger starkare - Christina Herrström

Jag vill så gärna gilla den här boken. På pappret innehåller den många teman som jag gillar, till exempel feminism. Ordet nämns såklart inte (ofta i alla fall), definitivt inte på baksidan, för är det något jag vet från mina år i bokhandel så är det tyvärr att feminism, f-ordet, avskräcker folk (nu är det inte meningen att jag ska inleda en lång harang om hur feminism borde vara ett ord som snarare inger hopp än skräck, men detta är varken tiden eller platsen). Däremot beskriver Herrström på ett lättillgängligt och förstående sätt de strukturer och system som skapar och återskapar könsroller utan att använda ordet feminism särskilt ofta.

När den nya tjejen Saga börjar i Signes klass, en årskurs nio, tar hon med sig ett bredare perspektiv på världen än det som blivit gällande i Signes klass och skola. Lärarna tycker till en början att Saga är en frisk fläkt som kan hjälpa tjejerna att "ta plats" (ständigt denna skuldbeläggning på offren), men när hon går utanför ramarna för vad en tjej får och bör göra i klassrummet börjar hon snarare anses vara ett problem än en tillgång. Helt plötsligt upplevs hennes världsvana och beresthet som en motgång och som ett dåligt inflytande över klassen. Den tystlåtna Signe som tidigare varit dörrmatta för både klasskamrater och lärare får ett bryskt uppvaknande och inser att det sättet som hon och övriga tjejer behandlas på i skolan inte är okej.

Tyvärr upplever jag karaktärerna som sekundära och platta. Det som driver historien framåt är främst Sagas kamp mot de inbitna strukturer som klassen (och samhället) socialiseras in i. Det är en bra och intressant berättelse, men jag saknar välrundade karaktärer som inte endast har ett karaktärsdrag som gör att det hela blir lite karikatyrartat. Visst förstår jag poängen i att måla upp en svart-vit bild av hur det är med hjälp av karikatyrer, men jag hade engagerat mig mer om världen som Herrström beskriver hade varit lite mer komplex. Signe, som visserligen växer i bokens sista sidor, är samma karaktär boken igenom och gör ingen större utveckling, vilket gör mig oengagerad.

Det som är mest intressant med den här boken är dock att diskutera den med mina elever i årskurs sju. De beskriver att de stundtals blir behandlade som Saga och Signe och att vissa scener skulle ha kunnat utspelats i deras eget klassrum. Det gör mig ledsen att höra elevernas beskrivningar, men samtidigt hoppas jag att de genom att läsa boken fått perspektiv på sin egen situation och verktyg att kunna hantera den. För mig är det den största behållningen vid läsningen av Tusen gånger starkare.

Tusen gånger starkare
Christina Herrström
Månpocket
2010 (pocket, ursprungligen 2006)
217 s.

Fiktioner i London

I write this sitting in Tower Hill.

Förlåt för den dåliga pastischen på Dodie Smith, men jag vill bara meddela att inläggen här blir lite (mer) sporadiska (än vanligt) eftersom jag för en och en halv vecka sedan åkte till London för en månadslång praktik.

Förutom praktiken springer jag runt i olika bokhandlar mest hela dagen (försöker samla några av Penguins Little Black Classics till exempel) och bokar in mig på evenemang, till exempel det med David Levithan, Jennifer Niven och Sally Green på Waterstones Piccadilly den 25 mars.

Har ni några tips på saker jag absolut inte bör missa får ni gärna höra av er. Annars återkommer jag i slutet av mars igen.

Det är så logiskt alla fattar utom du - Lisa Bjärbo

Mina elever på praktiken har boksamtal varje onsdag och en av klasserna läser Det är så logiskt alla fattar utom du och därmed har jag också läst den.

I boken får vi följa gymnasieeleverna Ester och Johan som varit bästa vänner och oskiljaktiga sedan förskoleåldern. Ester är rapp och pratig medan Johan är den lugnare och mer eftertänksamma av de två. Ester gillar bandpojkar och vill inget hellre än att bli tillsammans med en, medan Johan i stället är kär i Ester och vill inget hellre än att berätta det för henne. Det är som upplagt för triangeldrama, men i stället för att bli klyschigt tycker jag att Bjärbo kryssar väl mellan smörigt och välskrivet.

För mig är den största behållningen i boken språket. Språket är lekfullt och känns modernt och enligt mina elever är det "typ så man pratar", vilket är ett gott tecken. Jag har läst allt för många ungdomsromaner där författaren skriver så som hen pratade i sin ungdom, vilket tyvärr gör det ouppdaterat för dagens ungdom. Dessvärre identifierar jag mig inte riktigt med varken Ester eller Johan. Jag vet inte om det beror på att jag är 26 år och i ett fast förhållande själv och har lämnat gymnasieålderns uppgångar och fall bakom mig, eller om det beror på något annat. Ester och Johan som karaktärer är inte platta, bland annat därför att man får följa berättelsen från bådas perspektiv, men de engagerar mig ändå inte.

Något som jag dock tycker är positivt är att Bjärbo inte värjer för ämnen som sex och alkohol trots karaktärernas ålder. Främst amerikanska ungdomsböcker brukar ofta värja sig för sådana ämnen, men Bjärbo skildrar dessa frankt och öppet, vilket också mina elever uppskattade eftersom de kände igen sig.

Tyvärr räcker inte detta för min del, men boken var omtyckt och fungerade bra i undervisningen med mina elever som uppskattade den mycket och de är ju ändå den tilltänkta målgruppen.

Det är så logiskt alla fattar utom du
Lisa Bjärbo
Rabén & Sjögren
2011 (pocket, ursprungligen 2010)
250 s.