onsdag 2 november 2016

Hot Milk - Deborah Levy

Ni vet när man läser första sidan i en bok och tänker att det här kommer bli bra, riktigt bra? Ni pratar med allt och alla om hur bra den boken ni har börjat läsa just nu är. Ni kanske twittrar entusiastiskt om "magin" som uppstår. Sedan sitter man där med sina skyhöga förhoppningar och resten av läsningen känns som en uppförsbacke därifrån. Vad hände? Ungefär så kände jag när jag läste Hot Milk av Deborah Levy som var nominerad till årets Man Booker-pris.

Hot Milk handlar om 25-åriga Sofia och hennes mamma Rose som åker till en klinik i Spanien för att försöka bota Roses sjukdom. Rose kan inte gå längre, men inga läkare har riktigt förstått varför. Sofia slits mellan sina avbrutna atropologistudier, hennes mamma och hennes grekiska pappa som hon inte har träffat sedan hon var barn. Hon har lämnat sitt baristajobb i London, och det råkade också vara så att hon sov i ett förrådsrum där, till förmån för att vara hennes mammas skötare. I Spanien träffar de doktor Goméz, en något okonventionell doktor som är lika enigmatisk som Roses åkommor. På stranden träffar Sofia dessutom tyskan Ingrid Bauer och vi får även följa relationen som uppstår mellan dem.

Det är ingen tvekan om att Levy kan skriva. Hon skriver underbart vackert och jag tycker verkligen om hennes prosa. Inledningen var som sagt bland det bättre jag har läst och det gav mig verkligen mersmak. Däremot räcker tyvärr inte ett fantastiskt språk för att få mig att fångas. Även om jag tyckte att boken var bra, så blev den aldrig så bra som jag i de inledande kapitlen trodde att den skulle bli.

I recensionen av The Sunlight Pilgrims skrev jag att jag inte är ett fan av magisk realism längre och det får jag väl lov att säga även gäller vid läsningen av Hot Milk. Nu är varken The Sunlight Pilgrims eller Hot Milk böcker som kan sägas tillhöra genren, men båda har inslag av magisk realism. I Hot Milk är det främst läkaren Goméz och Ingrid Bauer som kan sägas stå för de inslagen och jag tycker inte riktigt om det. Dialogerna och interaktionerna med både doktor Goméz och Ingrid känns inte trovärdiga och faktiskt ganska konstiga. Nu är jag absolut inte ute efter att de böcker jag läser ska spegla någon absolut verklighet, men även i konstruerade verkligheter föredrar jag också om karaktärer och skeenden skildras trovärdigt inom ramen för romanen. I Levys roman ska visserligen allt vara lite suggestivt; vi vet ju faktiskt inte om Rose är sjuk eller om det är hypokondri och samtidigt vet vi egentligen inte vem som utnyttjar vem. Är det Rose som utnyttjar sin dotter Sofia genom att fejka sina åkommor för att få ha henne nära eller är det Sofia som utnyttjar Rose som en sköld mot livet som hon gömmer sig bakom? Men även i den värld som Levy målar upp för oss tycker jag att vissa konversationer eller händelser bara känns rent av konstiga. Det är liksom inte så konversationer går till alla gånger. Det är en bra roman, men jag önskade att den hade varit lite mindre konstig och lite mer trovärdig inom ramen för vad Levy bygger upp.

Av vad jag kan se finns det inga planer på att ge ut Hot Milk på svenska ännu.

Hot Milk
Deborah Levy
Hamish Hamilton
2016
224 s.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar