Ända sedan Brit Bennet skrev denna text om Between the World and Me av Ta-Nehisi Coates i New Yorker, så har jag haft ögonen på henne. När hennes debutroman The Mothers dessutom började dyka upp på först "böcker att se fram emot"-listor och sedan "årets bästa böcker"-listor, visste jag att jag var tvungen att läsa den.
The Mothers handlar om sjuttonåriga Nadia Turner som under sitt sista år i high school förlorar sin mamma som begår självmord och dessutom råkar Nadia själv ut för en händelse som kommer att definiera hela hennes vuxna liv. Utan att avslöja för mycket, kan man väl säga att händelsen knyter ihop hela romanen, men jag ska försöka skriva ett så spoilerfritt inlägg som möjligt. Förutom Nadia, handlar boken också om Luke Turner, pastorns son, som hon träffar i hemlighet under det sista året. Inte ens hennes bästa vän Aubrey får veta något.
Bokens berättarperspektiv är "the mothers", de äldre mödrarna i församlingen som Nadias familj är involverade i. I Upper Room, som kyrkan heter, har mödrarna koll på allt. De har följt romansen mellan Nadias mamma och pappa sedan länge och när Nadias mamma begår självmord är det den enda hemligheten de inte lyckas knäcka. Nadia som aldrig varit särskilt religiös, speciellt inte efter hennes mammas självmord, får sommarjobb i kyrkan sommaren innan hon ska till college och där träffar hon Aubrey och deras vänskap kommer att hålla livet ut.
Jag förstår vad Bennett försöker åstadkomma genom att ha de något allvetande mödrarna som berättare. De kan ge ett vidare perspektiv än Nadia själv och de väver väl in tematiken om mödrar och mödraskap. Hur svårt det kan vara att vara mamma, hur svårt det kan vara att bli mamma. Hur svårt det kan vara när man inte har mammor, vilket är fallet för både Nadia och Aubrey och det som gör att de också kommer varandra så nära. Vad gör man när man inte har en moders vägledande handlag? Bennett visar också skickligt på hur mödrar också kan vara de som förstör, som lägger sig i. Mödrarna i kyrkan lägger sig i allas liv, oavsett om de vill eller inte, och Luke ber sin mamma, pastorhustrun, om hjälp och hennes omdöme kommer att påverka hela romanens utfall. Däremot vet jag inte om jag tycker att berättarperspektivet med de allvetande kyrkomödrarna behövs i romanen. På ett sätt känns det som en väldigt krystad koppling att göra; romanen hade mycket väl burit utan att ha det berättargreppet. Att bara berätta från Nadias perspektiv hade fungerat utmärkt.
Men det är också detta berättargrepp som är det enda som haltar för mig. Utöver det gillade jag Bennetts debutroman. Som vanligt dras jag alltid till berättelser som på något sätt har en skolskildring och det är intressant att se Nadias resa från den lilla församlingen i södra Kalifornien till de stora collegestäderna i öst. Däremot är det inte alls fokus för romanen, utan det är snarare hur Nadia försöker lämna allt bakom sig. Försöker att inte låta hennes liv i Kalifornien lägga sig i hennes framtid, men hur mycket hon än försöker är det alltid något som får henne att åka tillbaka till Kalifornien. Platsen där hennes mamma begick självmord. Platsen där hon till slut hjälper de gamla kyrkomödrarna när de inte kan ta sig till kyrkan själva. Hur hon till slut måste bli en mor åt både sin pappa och sig själv.
Jag kan inte hitta någon information om att boken kommer att ges ut på svenska, men jag tror att det bara är en tidsfråga innan det sker.
The Mothers
Brit Bennett
Riverhead Books
2016
278 s.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar